Historik

Ljungbyortens biodlarförening bildades den 4 augusti 1930. Redan långt tidigare hade det emellertid funnits en biodlarförening i Ljungby. En sådan startades redan år 1916 på grund av den svåra livsmedelssituationen under andra världskriget. Organiserade biodlare kunde då erhålla extra sockertilldelning för vinterfodring av bina. Om man skaffade sig många små bisamhällen, kunde man få så kallade bisocker över, även till hushållet. Efter krigets slut ebbade verksamheten i denna första biodlarförening ut, och föreningen dog bort. Den 4 augusti 1930 var tiden mogen för att återuppväcka Ljungbyortens biodlarförening. Denna dag samlades ett antal intresserade biodlare till möte i Ljungby. Redan mötesdagen inskrevs 18 medlemmar i den nybildade föreningen, så man kan gott påstå att starten blev lyckosam.
Medlemsantalet ökade ständigt, och 1932 hade man 54 medlemmar. Antalet medlemmar höll sig kring 50 i flera år, men 1945 ökade antalet till 64. Efter andra världskriget minskade medlemsantalet. 1966 och 1967 hade föreningen bara 28 medlemmar. I slutet på 70-talet blev det åter fart på biodlingen. Man kan anta, att det, förutom föreningens intensivare arbete, också berodde på en allmännare förståelse för biodlingens betydelse i naturen och dess inverkan på pollinering av växterna i trädgårdsskötseln. År 1979 var man åter uppe i 64 medlemmar. Återigen sjönk medlemsantalet, så att 2005 var man nere i 32 medlemmar, och då var detta ändå efter sammanslagning med Ryssbyortens biodlarförening och efter att medlemmar från Lidhult anslutit sig. De senaste åren har intresset åter ökat, så år 2018 är vi ca 70 medlemmar.
Under årens lopp har föreningen anlitat många kunskapsförmedlare vid sina möten. Även egna föreningsmedlemmar har bidragit med föreläsningar. Dessutom har de intensiva och ingående diskussionerna vid föreningsmötena, om biskötselns olika metoder och aspekter, i hög grad bidragit till medlemmarnas ökade kunskaper i dessa frågor.
I början av 1960-talet startade man regelrätta cirkelstudier i biskötsel i samarbete med olika studieförbund, ABF resp. Vuxenskolan, men de kunde också hållas ute i hemmen. Slöjdcirklar har också förekommit, där man bl.a. tillverkat parningskupor för drottningodling. Åren 1980-1987 var det livaktig verksamhet på föreningsbigården i Jonsboda. Man har också gjort studieresor till olika bigårdar, avelsanläggningar samt till parningsstationerna på Hasslö och Hallands Väderö m.fl. för att inhämta kunskap.
För att få en bättre bistam började föreningsmedlemmar med drottningodling. En särskild drottningodlingskommitté bildades 1979. I årsmötesprotokollet för 1984 står att läsa att det hade odlats fram inte mindre än 202 gula drottningar i föreningsbigården i Jonsboda. Detta resulterade i att de flesta medlemmarna övergick till gula bin med mindre svärmningsbenägenhet och därmed fick större skördar. I mitten av 1980-talet började medlemmarna gå över till birasen Buckfast. Om Buckfastbin står att läsa att de är svärmtröga, kakfasta, dragvilliga och duktiga på att städa. Buckfast är idag den biras som brukas mest i medlemmarnas bigårdar. Genom att köpa avelsmaterial försöker många biodlare sig på att odla drottningar. Värt att notera är att kvinnorna börjat intressera sig för biodling. Inom SBR har det bildats ett kvinnligt nätverk.
De nuvarande jordbruksmetoderna har eliminerat forna dagars blomsterängar, vilka förr gav goda honungsskördar. Granplanteringarna har ofta utraderat ljungfälten och blåbärsskogarna, men efter stormen Gudrun 2005 har vildhallonen gett stora skördar. År 2010 blev det rekordskörd i våra trakter, då det soliga och varma vädret dessutom gynnade vitklövern. Bottenrekord när det gäller honungsskörd måste ha varit 1961, då man endast fick 1,1 kg honung i medeltal /samhälle.
Källa till ovanstående bland annat:
Skriften Ljungbyortens Biodlarförening 50 år 1930-1980 samt skriften Ljungbyortens Biodlarförening 75 år 1930-2005.